Två juni-boktips

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård
Helioskatastrofen är Linda Boström Knausgårds debutroman, men är hennes tredje publicerade verk och gavs ut först 2013 efter succén med novellsamlingen Grand Mal från 2011. Det är en underbart mystisk berättelse som utspelar sig någonstans i Norrland. Protagonisten är en flicka utan namn som tas ifrån sin mentalsjuke far och omplaceras i en frikyrklig fosterfamilj där hon får namnet Anna. Romanen är skriven ur Annas perspektiv och eftersom hon inte verkar haft en stabil uppväxt så får vi ingen riktig redogörelse för hennes historia, det mesta är fragmentariskt. Det vi vet är att hon längtar något oerhört tillbaka till sin pappa Conrad som nu bor på mentalsjukhus. Hon skriver brev till honom och vill träffas, hon får svar, men får inte träffa honom.

Anna lyckas inte anpassa sig till sin nya familj utan mår bara sämre och sämre. Till slut bryter hon ihop en dag i kyrkan och börjar tala i tungor, något som visar sig vara grekiska. Hon blir liksom sin far intagen på mentalsjukhus på grund av psykoser och depression. På sjukhuset utspelar sig andra halvan av berättelsen. Mycket av texten i Helioskatastrofen anspelar till den grekiska mytologin och Anna kan ses som en modern Atena. Språket är vackert och poetiskt och det är mycket läsupplevelse på bara 100 sidor. Boken är på det hela taget väldigt fascinerande och unik.

Man måste inte alltid tala om det av Åsa Foster
Man Måste Inte Alltid Tala Om Det är en samling noveller som alla utspelar sig i dagens Sydafrika. Det märks att författaren Åsa Foster har bott och studerat i Sydafrika då miljöerna och människorna känns äkta. Ett gemensamt tema för novellerna är en krypande känsla av obehag och maktutövning i olika former av relationer. I övrigt är novellerna utan röd tråd och fungerar mycket bra fristående och ger läsaren korta inblickar i människors dagliga liv. De människor som Foster porträtterar är både fattiga och rika, gamla och unga, onda och goda. Trots att det gått 20 år sen apartheid avskaffades finns fortfarande segregation, misär, våld, rädslor och fördomar.

Novellerna är lättlästa men samtidigt välskrivna och som läsare kastas man mellan olika miljöer och känslor. Den av novellerna som gör störst intryck på mig är ”Det afrikanska namnet”. Den handlar om ett hembiträde som bor hos sin rika arbetsgivarfamilj på vardagarna och åker hem till sin aidssjuke man i kåkstaden på helgerna. När hennes man kollapsar av vätskebrist får han flytta in hos familjen tills han blir bättre, så att hon kan fortsätta arbeta hos dem och ta hand om mannen samtidigt. Hembiträdet (vars namn vi inte vet, bara att hon har ett afrikanskt och ett kristet) trivs väldigt bra på jobbet och tar ära i att göra ett bra jobb, men när hennes sjuke man flyttar in rasar hennes värld sakta men säkert samman.

Maurice

Pelle Svanslös klarar sig alltid!

Vad är bättre än Stockholm på natten. Pianomusik och kall luft.
För mig finns det ingenting mer ångestframkallande än att läsa mina gamla dagböcker. Man tror att man skriver ner tankar för att bevara en bit av tiden. Jag fruktar inget så som självbiografin. Självbiografin finns inte.  När jag skriver "jag" så är det aldrig självbiografiskt. Mitt jag är fritt och flyter liksom runt i luften. I stockholmsnatten typ vid Odenplan.

Bloggen finns för att den är snygg. Och för att jag ska börja blogga boktips etc.

I-landsproblem som skär i hjärtat

November är redan slut. Nejnejnejnejnej. Jag hinner inte njuta. Vad gör jag om dagarna? Har redan tjuvstartat med Michael Bublé. Underbart. Som det ser ut nu kommer jag aldrig kunna sammanfatta 2012. Allt är bara en stor mossig dimma som inte borde benas i. 2013 FOR REAL. Jag ska bli bra. Jag har för fragmentariska tankar för att blogga. Min ryggrad håller på att bli ett frågetecken, och frågan är "Hur ska det gå?". Min dator flimrar och smäller, den kommer nog snart ge upp. Jag sitter ihopsjunken framför min gamla laptop, tangentbordet är för litet.

Novemberförälskelser:
- Shirley Horn & Chet Baker
- Playthroughs av indie-dataspel på youtube
- Grönt mangote från Indiska
- Pysselprojekt
- Marcus Hellner

Dagens låt: The Cure - Boys don't cry

Shirley Nofriends

Varför har man alltid de värsta mardrömmarna natten mellan söndag och måndag? Är det för att hjärnan är fylld med ångest då? Jag bakade tre olika sorters supergoda macaroons till påskmiddan. De representerade fadern, sonen och den heliga anden.

Dagens låt: Lana Del Rey - This is what makes us girls

Let us believe in the beginning of the cold season

Höstjazzen, pumpapaj, fysisk ångest.
Alla bloggar, alla finns. Men när jag läser mina gamla inlägg vet jag inte vem som har skrivit dem & hatar. Fast tiden går runt är inget evigt. Med timmen jag fick extra idag har jag lyssnat på den musik som jag försummat. förlåt.

MUSIKEN, oktoberslut.
- Indigo Girls
- Anna Själv Tredje
- Tony Bennett
- Kinna Grannis
- Tom Waits
- Barbara Streisand - Spring can really hang you up the most
- Sofia Karlsson
- Wake up alone

LITTERATUR
- Nortullslingan (Elin Wägner)
- Höstens Skuggor (Angens von Krustenstierna)
- Mitt hjärta sörjer gården (Forough Farrokhzad)

Jag längtar tills Versace ska gästdesigna kläder åt H&M. Det är liksom dit mitt liv har kommit. Då ska jag köpa en dyr kjol eller nån slags blus.

amid concrete & clay, and general decay

Man får göra det bästa av allt, man får se på en vacker duk till exempel (Sonja Åkesson)
Min vackra duk är: företagsamhet, dekadens, integritet, jazz, stockholm, chet baker, podcasts, revolution, joanna newsom, macaroons från pralinhuset, the smiths, eva cassidy, curling, saturday night live, vinter, böckerna brevid sängen.

Tankar är förbjudna, åtminstonde såna på döden.

Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt

I disagree with you but I'm pretty sure you're not Hitler - Jon Stewart. Sverige skulle också behöva ett Rally to restore sanity. NU. Jag hatar att vara svensk. Gömmer mig på min kammare från den onda omvärlden, tittar på QI för att få logik och förståelse, omtanke. Lyssnar på M med Kent och Tracy Chapman.

I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt

Screw you all.

PS. När får man baka lussebullar?

Now I know how Joan of Arc felt

Det här är mitt 100:e inlägg i denna blogg. I morgon fyller jag 26 år. I natt drömde jag skräckfyllda mardrömmar efter den deprimerande matchen Uruguay - Ghana.

To do list:
- börja använda utrycket: Jag måste vederkvicka mig. Samt orden lyckoträff, lyckodag och förkortningen FYI i vardagskonversationer
- sluta vilja vara martyr
- lyssna mer på Cyndi Lauper

Jag hoppas jag får en bok i morgon. Jag har läsfeber.
Veckans boktips: 84 Charing Cross Road av Helene Hanff
Veckans filmtips: Grey Gardens
Veckans cd-tips: Maya av M.I.A

Jag ska baka tårta med lemon curd och mini-cupcakes. Bakning är #2 ångestdämpande sysselsättning, #1 är jogging, #3 är Youtube.

Will never marry

Jag tänkte att det skulle bli trevligt med bröllop nu när Sverige inte är med i VM, men jag mådde mycket illa hela dagen. Kan bero på att Byggare Bob har satt plast för mitt fönster så allt utanför blir smutsigt. Verkligheten är suddig, som en metafor för livet. Kan också bero på "ska kungen föra fram Viktoria?-debatten", eller bröllop i största allmänhet. Jag tror på kärlek, men jag känner att den måste få vara mindre påkostad. Som till exempel min kärlek till Mark i So You Think You Can Dance från säsong 4. Den är gratis. Jag blir stressad av pinsamma och dyra ceremonier. Jag får myror i kroppen och går timmeslånga promenader utan mål. Konservativa, anti-feministiska traditioner får mig att vilja hyperventilera i en papperspåse. JKHNFGHJKNJHGTFGRJKNHGGGGHT. Påminner mig om något avsnitt av The West Wing där någon (Toby? Josh? Potus?) redogör för betydelsen av symbolism på ett bra sätt, men allt är suddigt.

And as it comes around to your place, at 5 AM,
wakes you up and it laughs in your face.

När jag gifter mig (se titel), vill jag att Agnes och Björn Skifs sjunger på mitt bröllop. Den perfekta kombinationen av idol och tradition - den som kom på den kombon är genialisk. Alternativt Lisa Nilsson.

Dagens låt: Kate Nash - We Get On

Det kärleksvarma våldet

Du liv, vad du ändå är ensamt långt,
när du växer i skuggat ljus.
När knopparna torka och hava det trångt
bland kullar av sollöst grus.

Citodonmusik = Rufus Wainwright och Katie Melua. Nya album.
Läser 3 år gamla blogg-inlägg, allt är likadant, inget är annorlunda. Tiden går runt och allt händer samtidigt. Jag har OCD. Fotbolls-VM är tråkigt. Jag har fortfarande separationsångest från OS & Vinterstudion. Jag drömmer mardrömmar på natten och olika lösningar på Gaza-Israel konflikten. Men när jag vaknar är det bara mardrömmarna som finns kvar. WSOP är också tråkigt.


Waiter: Would you like to hear today's specials?
Patrick Bateman: Not if you want to keep your spleen.

Que N'ai-Je?

I dag är det fettisdagen, och i morgon är det min namnsdag. Så jag bakar fetlagsbullar. Men jag vet inte om jag törs äta någon. Förmodligen kan jag inte låta bli, jag älskar semlor.

Jag saknar min lägenhet i Uppsala jättemycket och jag önskar jag vore där, men jag kan inte bo där för jag har inga pengar till mat. Måste förmodligen sälja den lägenheten ganska omgående.



Dagens låt: Buzzcocks - What Do I Get?

Watch the sunday gang in Harajuku

Last night I dreamt.

Ready with: ready-wit

(Still running 'round)

Ibland känner jag mig som Zazoo i Lejonkungen (svenska översättningen):
- Ingen förstår hur dåligt jag mår, ingen förstår min oro.

I natt drömde jag att jag inte var orolig. Känslan satt kvar en timme efter jag vaknat. Det har hänt mig en gång förut (att känslan i drömmen stannar ett tag).

I morgon ska jag baka cupcakes med blå frosting till min bror som fyller 18. Jag ska även göra daimglasstårta. Jag har inte ätit choklad på 21 dagar, det är tre veckor peeps, respekt? Det är fortfarande lite kallt för att jogga ute och lite snöigt och mörkt, så jag har börjat cykla motionscykel. Det är så drygt och gör ont i benen hela tiden. Mjölksyra från första tramptaget.

Dagens låt: Rosanne Cash & Rufus Wainwright - Silver Wings

OMG kill yourself

The silence depressed me. it wasn't the silence of silence. it was my own silence.

Death must be so beautiful. to lie in the soft brown earth, with the grasses waving above one's head, and listen to silence. to have no yesterday, and no to-morrow. to forget time, to forgive life, to be at peace.

I took a deep breath and listened to the old brag of my heart. I am, I am, I am.

Måste, måste födas

Två personliga favoriter har blivit nominerade till augustpriset, Eva Adolfsson och Ann Jäderlund. Jag får nostalgiska känslor. När jag skrev min C-uppsats i littvet med inriktningen Genus och Modernism använde jag mig en hel del av Eva Adolfssons läsningar av Birgitta Trotzig. Jag fick även läsa bland annat Ann Jäderlund på den kursen som hölls av Carin Franzén (som skrivit tre bra böcker med feministiska och psykoanalytiska perspektiv). ÄLSKA (och sakna).

Annars mår jag inte bra. Jag lyssnar på Iron & Wine och undrar hur jag ska kunna försörja mig själv när jag har såna problem med att hitta jobb samt problem med att engagera mig eller bry mig. Men hösten gör mig på bra humör igen. Ljus, kyrkogårdar, skräckfilm, mjuk musik, promenader, titta in i fönster där folk bor och har mysigt. Jag måste, måste se den här filmen, jag älskar A Christmas Carol. Gott Mod!

Dagens låt: Iron & Wine - Boy With a Coin

OCD

Musiken
- Doll and the Kick - Pictures
- Cat Power - New York
- Sons & Daughters - The Bell
- Taylor Hicks - Georgia
- Brad Sherwood - Hey Angie

Jag får spänningshuvudvärk av kaffe. Så var det med det. Jag fryser.

Wow, min arm smulades sönder!

I watch Spongebob Squarepants like it's nobodys business.

Hej! Jag tycker att Regina Spektors låt Lauging With är väldigt bra, och jag gråter lite när jag hör den. Fast jag inte riktigt vet vad den betyder så tänker jag att det är lätt att vara ödmjuk när man inte har någonting och är sjuk eller håller på att dö, och sen dör och inser att man är ensam. Typ.

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor
No one laughs at God on the day they realize
that the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes


Willy Kyrklund. 1921 - 2009.
En underbar författare finns alltid.

Jag söker jobb, söker jobb, söker jobb. Det är inte lätt i dessa tider. Det är inte lätt för mig i någon tid, men speciellt inte nu. Varje tjänst får flera hundra miljoners sökande och de med erfarenheter väljs före de med utan.
I dessa tider borde man plugga istället och få studiebidrag... Men tyvärr.

Time Is On My Side. Yes It is.

Lollipop, you must mistake me for a sucker

Det går inte att bli kär när jaget är förskjutet. Det går heller inte att stå.
Försök själv.

Psykologi. En av de saker jag "lära mig" när jag "får tid". (läs: inte får tid)
Jag ska även lära mig språk, att sy och resa långt bort. Jag behöver nya perspektiv.

Shut up, I'll come up there and eat your neck!

Om du vill dö, så åk till Torre Annunziata

Nej. Det är inte Ola Salo eller Sebastien Tellier som pryder bannern högst upp på min blogg. Okulturella svin. *förfärad*

Jag är ensam med Timo i Stumsnäs, Dalarna och tänkte att jag skulle blogga. Men om vad? Om att jag önskar att jag skulle fortsätta plugga till hösten som jag brukar? Om hur mycket jag älskar Bodil Malmsten eller om hur jobbigt varm sommaren har varit de senaste dagarna? Jag har skrivit en lista över saker jag ska skaffa så fort jag börjar tjäna lite egna pengar och inte lever på bidrag, mest saker till lägenheten - som nya gardiner och nytt porslin. Jogging är ångestdämpande sägs det. För mig stämmer det till viss del. På med skorna ut och spring bort paniken och stressen. Jag har blivit bättre på att jogga nu. Joggar en liten slinga varje dag och det känns bra, fast plågsamt. Kate Bush i mp3n hjälper mig sista biten.

I know you got a little life in you yet
I know you got alot of strenght left

Sugit bredband i skogen. Nästan inga kanaler på tv. Jag lyssnar på radio och läser böcker. Har fått lusten till svensk prosa tillbaka tack vare Maja Lundgren. Jag läste Pompeji i gymnasiet och tyckte mycket om den. Nu lite sent om sider har jag börjat på Myggor och Tigrar. Jag älskar den hittils. Tack Maja. Kärlek kärlek kärlek.

Dagens filmtips: Kenny Begins
Dagens låt: You Should Have Been Nice To Me med Morrissey (En underbar snyftlåt som får mig att önska att jag någon gång varit olyckligt kär...)