Hellen Keller drowning realness

What difference does it make? It's all the same in eternity. Just remember: If one bird carried every grain of sand, grain by grain, across the ocean, by the time he got them all on the other side, that would only be the begining of eternity. So blow your nose.

Dagens låt: Frank Ocean - Lost

Gång på gång är skogarna rosa

Frequently the woods are pink
Frequently are brown.
Frequently the hills undress
Behind my native town.

Vårläsning
- Julie Otsuka - The Buddha in the Attic
- Alice Munro - Dear Life
- J. K. Rowling - The Casual Vacancy
- Lina Wolff - Bret Easton Ellis och de Andra Hundarna

Jag försöker också att lyssna på ljudböcker, men det går sådär. De jag vill ha finns inte att låna och är för dyra för att köpa. Dyrare än vanliga böcker. Och sen måste ju uppläsaren vara bra också. Jag önskar att Björn Kjellman hade läst in alla Mo Yans böcker. Sen önskar jag att Christopher Saul hade läst in fler böcker. Tror tyvärr inte att ljudböcker är min grej. Det brukar alltid sluta med att jag lyssnar på ett gammalt avsnitt av "Just a minute" istället när jag är ute och går. Eller typ Klassikerrummet i P1.

Pelle Svanslös klarar sig alltid!

Vad är bättre än Stockholm på natten. Pianomusik och kall luft.
För mig finns det ingenting mer ångestframkallande än att läsa mina gamla dagböcker. Man tror att man skriver ner tankar för att bevara en bit av tiden. Jag fruktar inget så som självbiografin. Självbiografin finns inte.  När jag skriver "jag" så är det aldrig självbiografiskt. Mitt jag är fritt och flyter liksom runt i luften. I stockholmsnatten typ vid Odenplan.

Bloggen finns för att den är snygg. Och för att jag ska börja blogga boktips etc.

8 mars

You do not do, you do not do
Any more, black shoe
In which I have lived like a foot
For thirty years, poor and white,
Barely daring to breathe or achoo.

Daddy, I have had to kill you.
You died before I had time
Marble-heavy, a bag full of God,
Ghastly statue with one gray toe
Big as a Frisco seal

ur Daddy av Sylvia Plath

Like the first of spring

Det bästa av mitt lilla kulturår 2012

ALBUM
Lana del Rey - Born to Die (the paradise edition)
Rufus Wainwright - Out of the Game
Melody Gardot - The Absence
Birdy - Live in London
Regina Spektor - What We Saw From the Cheap Seats

FILM
Kokuriko-zaka kara (from up on poppy hill)
Les Miserables
Weekend
Contagion
Palme

TV-SERIER
Grandma's House
Noel Fielding's Luxury Comedy
Silent Witness
Portlandia
QI

BÖCKER
Joan Didion - The Year of Magical Thinking
Torgny Lindgren - Minnen
Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Sara Beischer - Jag ska egentligen inte jobba här
Anna-Karin Palm - Snöängel

Hur ska det går för Pelle Svanslös?

Take us back

Årssammanfattning 2012 (vad jag minns)

New York, Whose Live Anyway?, OS-invigningen, Rufus Wainwright på Berns, Julian Clary vinner CBB, Tour Du Ski, Sherlock, #ReichenbachTwitterHug, Frappuchinos, Min besatthet av The Mighty Boosh, Malala Youzafsai, James Taylor på demokratiska konventen, The Walking Dead game, Groovesauce i American Idol, Jessica Redfield, Whitney Huston, SM-Guld till Tyresö FF, Thorsten Flinck i Mello, Jag slutar på mitt gamla jobb, Wicked, Glenn Strömberg TT på twitter under EM, Greg Proops podcast, Pralinprojektet 2012, Pussy Riot, Vienna waits for you...

Quotes:
"Nobody puts baby in a binder." - Jennifer Grey
"Today I'm making a fucking rhubarb crumble!" - Greg Proops
"Now MittRomney, Sashay away!" - RuPaul
"Är alla här?" - Zlatan
"Keep that hair short." - Lee Everett

När stunden tar en tugga till av den tid som rullar på

Ring out the false, ring in the true
Ring out grief that sapps the mind.

This year for real. You must change your life. Ännu viktigare, jag måste sammanfatta året som gått för jag lever för nostalgi och OCD-listor.

Nyårslöften

• Bloggen ska bli bokblogg med recensioner och tips, samt eventuellt en del film, tv & musik.
• Äta mindre choklad, dricka mindre kaffe, äta nyttigt i allmänhet, detoxa, etc. gå ner i vikt.
• Läsa en bok (som jag inte redan läst) av Virginia Woolf, Oscar Wilde & Arthur Conan Doyle, alt. Doris Lessing alt. Evelyn Waugh, alt. Djuna Barnes.
• Börja på yoga eller annan träning (träna regelbundet)
• Bleka tänderna.
• Skaffa Tumblr.
• Spela online poker.

När jag postat detta försvinner inlägget Slussen från botten av sidan som var det första jag skrev 2012. Allt som hänt mig i år går att läsa på en (skrollad) sida. 20 inlägg, en komprimerad nostalgitripp av tankar. Allt har förändrats men jag är likadan. Det blev ett bra år. Med förhoppning om att 2013 blir ännu bättre. As long as there's rain.

Dagens låt och årets första: David Bowie - Where are we now?

Make the yuletide gay

      (fina klappar)

God Jul & Gott Slut!

I-landsproblem som skär i hjärtat

November är redan slut. Nejnejnejnejnej. Jag hinner inte njuta. Vad gör jag om dagarna? Har redan tjuvstartat med Michael Bublé. Underbart. Som det ser ut nu kommer jag aldrig kunna sammanfatta 2012. Allt är bara en stor mossig dimma som inte borde benas i. 2013 FOR REAL. Jag ska bli bra. Jag har för fragmentariska tankar för att blogga. Min ryggrad håller på att bli ett frågetecken, och frågan är "Hur ska det gå?". Min dator flimrar och smäller, den kommer nog snart ge upp. Jag sitter ihopsjunken framför min gamla laptop, tangentbordet är för litet.

Novemberförälskelser:
- Shirley Horn & Chet Baker
- Playthroughs av indie-dataspel på youtube
- Grönt mangote från Indiska
- Pysselprojekt
- Marcus Hellner

Dagens låt: The Cure - Boys don't cry

I will live in the shadows!

Oktober är en underbar månad, min tredje favorit. Synd att den redan är förbi. En månad att läsa och se på skräckfilm med en kopp te och hembakad pumpapaj.

Månadens filmtips: Dead Set (2008). Zombiefilm som från början var miniserie skriven Charlie Brooker (♥!). Helt sjukt bra. Man kan t.o.m. se hela på YouTube. Har haft The Walking Dead maraton, säsong 1, 2 och nu 3. Det bästa i genren på ganska länge (för tankarna till Lost, men inte alls lika bra). Tyvärr finns det inga lyckliga slut i en zombie apokalyps.

Snart kommer en ny version av Born To Die av Lana Del Rey, med 8 nya låtar. Det finns en hel del att se fram emot i november. Jag vill också skriva ett inlägg om Celebrity Big Brother och mina favoritkomiker. Men jag orkar inte just nu.

Dagens låt: Smashing Pumpkins - Pinwheels

...and thus one shot at immortality

Här kommer ett utdrag från en av mina favoritböcker. När jag letade efter en bra bit såg jag att jag hade gjort hundöron och strukit under med blyerts på flera ställen. Jag är lite rädd för att läsa den igen, tänk om jag växt ifrån den. Det var snart sju år sen, men jag tror inte det. Lagom lättläst för oss som inte har engelska som första språk och fylld med humor, intellektuella människor och mord. Samt en för mig oförglömlig protagonist, Blue Van Meer. Marisha Pessl's nästa bok kommer inte förän juli 2013 och heter Night Film. Kvalitet framför kvantitet, I guess.

"Everyone is responsible for the page-turning tempo of his or her life story," Dad said, scratiching his jaw thoughtfully, arranging the limp collar of his chambray shirt. "Even if you have your magnificent reason, it could still be dull as Nebraska and that's no one's fault but your own. Well, if you feel it's miles of cornfields, find something to believe in other than yourself, preferably a cause without the stench of hypocrisy, and then charge into battle. There's a reason they still put Che Guevara on T-shirts, why people still whisper about The Nightwatchmen when there's been no evidence of their existence for twenty years."

"But most critically, sweet, never try to change the narrative structure of someone else's story, though you will certainly be tempted to, as you watch those poor souls in school, in life, heading unwittingly down dangerous tangents, fatal digressions from which they will unlikely be able to emerge. Resist the temptation. Spend your energies on your story. Reworking it. Making it better. Increasing the scale, the depth of content, the universal themes. And I don't care what those themes are--they're yours to uncover and stand behind--so long as, at the very least, there is courage. Guts. Mut, in German. Those around you can have their novellas, sweet, their short stories of cliché and coincidence, occasionally spiced up with tricks of the quirky, the achingly mundane, the grotesque. A few will even cook up Greek tragedy, those burn into misery, destined to die in misery. But you, my bride of quietness, you will craft nothing less than epic with your life. Out of all of them, your story will be the one to last."

"How do you know?" I always asked, and when I spoke it sounded tiny and uncertain, compared to Dad. "I just know," he said simply, and then closed his eyes, which indicated that he didn't want to talk anymore. The only sound in the room was the ice melting his glass.

- Special Topics in Calamity Physics (Marisha Pessl, 2006)

Charlie

Dagens låt: Lana Del Rey - Ride

I don't like cricket

Jag måste sluta klaga på att jag inte läser tillräckligt mycket litteratur. Mitt minsta problem.

Om jag skaffar en hund ska han heta Chet. Om det är en hona, Päivi.

Har jag missförstått det där med hen eller? det är väl inget begrepp för queer-personer utan ska väl användas när könet på personen är irellevant eller möjligtvis okänt, istället för vederbörande eller typ "den personen". Jag gillar vederbörande, kan vi inte återinföra det. Jag har försökt återinföra vederkvicka, det går bra (jag använder det ofta) men jag har en alldeles för liten personkrets. Semantik är roligt och intressant, men svårt att fördjupa sig i utan att drunkna i existentiell ångest.

Vad jag egentligen skulle blogga om var mina tre favoritböcker. 1. The Bell Jar, 2. Specal Topics in Calamity Physics, 3. The Secret History. Men det får bli nästa gång.

Dagens låt: Chet Baker - But Not For Me

Yesterday was my birthday

Jag såg den demokratiska konventen härom veckan. Först läste Gabby Giffords the Pledge of Allegiance och alla grät på twitter. Sen kom James Taylor och körde några låtar. Verkligheten är som ett avsnitt av The West Wing - fast bara i USA. I Sverige är verkligheten mer som ett avsnitt av Starke man.

Jag önskar att jag hade växt upp för 50 år sen, då hade min eskapism blivit litteratur och jag hade varit intellektuell. Men å andra sidan så hade jag missat James Taylors Carolina in my mind på den demokratiska konventen. Jane Austen finns ju alltid där. Idag får man helt enkelt lära sig att prioritera.

You've gone wrong in your mind tank

Vi skippar juli, och nästan hela augusti med. Jag jobbade ändå hela juli. September är bäst. Jag vill bara ha en balkong där jag kan läsa Alice Munro under en grå himmel, vinka till folk fast jag är i min egen värld. Lyssna på Peppermoon och Monika Zetterlund.

Såg Kent med mamma på Sjöhistoriska. Jag tror vi har sett Kent tillsammans 7 gånger. Jag gillade inte låtarna den här gången, med några undantag. Både mammas och min favorit Kentlåt är På Drift. I övrigt har vi helt olika favoriter.

Jag har fyllt 28 i sommar. Men jag kommer vara ung tills jag är 53.

Favoriter med Kent: Klåparen, Cowboys, På drift, M, Det kanske kommer en förändring, Romeo återvänder ensam, Passagerare, Taxmannen, Vy från ett luftslott.

Holländargatan

Runaway

Young girl ain't got no chances
No roots to keep her strong
She's shed all pretenses
That someday she'll belong
Some folks call her a runaway
A failure in the race
But she knows where her ticket takes her
She will find her place in the sun.

- Tracy Chapman, She's got her ticket

Lexington avenue

Jag vill blogga om New York.

Men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har inte de rätta orden som behövs för att berätta om mina intryck. Kanske återkommer jag till dem under hösten. Några starka minnesbilder jag har är när vi gick i den oumbärliga värmen på Columbus Avenue, utsikten på promenaden till Brooklyn Bridge och när vi tog skydd från regnet på MoMA. Jag minns också syrsorna i Peekskill, alla människor på Central Station och när Sara kom springandes utanför Michael Kors.

Jag läser gamla blogginlägg och känner att de inte är bra. Även om ingen läser dem förutom jag känns det inte rätt att publicera texter som är så himla dåliga. Jag känner inte igen mig själv, fast allt är likadant. Tiden går runt och allt har redan hänt. Men samtidigt är allt annorlunda nu, eftersom man är ny? Men det viktigaste är trots allt estitiken, det är därför jag har bloggen. Den är sjukt snygg på en rätt stor datorskärm. Estetiken är alltid viktigare än innehållet. Det ska vara stilrent. Som min mastersuppsats.