Lexington avenue

Jag vill blogga om New York.

Men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har inte de rätta orden som behövs för att berätta om mina intryck. Kanske återkommer jag till dem under hösten. Några starka minnesbilder jag har är när vi gick i den oumbärliga värmen på Columbus Avenue, utsikten på promenaden till Brooklyn Bridge och när vi tog skydd från regnet på MoMA. Jag minns också syrsorna i Peekskill, alla människor på Central Station och när Sara kom springandes utanför Michael Kors.

Jag läser gamla blogginlägg och känner att de inte är bra. Även om ingen läser dem förutom jag känns det inte rätt att publicera texter som är så himla dåliga. Jag känner inte igen mig själv, fast allt är likadant. Tiden går runt och allt har redan hänt. Men samtidigt är allt annorlunda nu, eftersom man är ny? Men det viktigaste är trots allt estitiken, det är därför jag har bloggen. Den är sjukt snygg på en rätt stor datorskärm. Estetiken är alltid viktigare än innehållet. Det ska vara stilrent. Som min mastersuppsats.

Du vänder, du ler, du andas