Make the yuletide gay

      (fina klappar)

God Jul & Gott Slut!

I-landsproblem som skär i hjärtat

November är redan slut. Nejnejnejnejnej. Jag hinner inte njuta. Vad gör jag om dagarna? Har redan tjuvstartat med Michael Bublé. Underbart. Som det ser ut nu kommer jag aldrig kunna sammanfatta 2012. Allt är bara en stor mossig dimma som inte borde benas i. 2013 FOR REAL. Jag ska bli bra. Jag har för fragmentariska tankar för att blogga. Min ryggrad håller på att bli ett frågetecken, och frågan är "Hur ska det gå?". Min dator flimrar och smäller, den kommer nog snart ge upp. Jag sitter ihopsjunken framför min gamla laptop, tangentbordet är för litet.

Novemberförälskelser:
- Shirley Horn & Chet Baker
- Playthroughs av indie-dataspel på youtube
- Grönt mangote från Indiska
- Pysselprojekt
- Marcus Hellner

Dagens låt: The Cure - Boys don't cry

I will live in the shadows!

Oktober är en underbar månad, min tredje favorit. Synd att den redan är förbi. En månad att läsa och se på skräckfilm med en kopp te och hembakad pumpapaj.

Månadens filmtips: Dead Set (2008). Zombiefilm som från början var miniserie skriven Charlie Brooker (♥!). Helt sjukt bra. Man kan t.o.m. se hela på YouTube. Har haft The Walking Dead maraton, säsong 1, 2 och nu 3. Det bästa i genren på ganska länge (för tankarna till Lost, men inte alls lika bra). Tyvärr finns det inga lyckliga slut i en zombie apokalyps.

Snart kommer en ny version av Born To Die av Lana Del Rey, med 8 nya låtar. Det finns en hel del att se fram emot i november. Jag vill också skriva ett inlägg om Celebrity Big Brother och mina favoritkomiker. Men jag orkar inte just nu.

Dagens låt: Smashing Pumpkins - Pinwheels

...and thus one shot at immortality

Här kommer ett utdrag från en av mina favoritböcker. När jag letade efter en bra bit såg jag att jag hade gjort hundöron och strukit under med blyerts på flera ställen. Jag är lite rädd för att läsa den igen, tänk om jag växt ifrån den. Det var snart sju år sen, men jag tror inte det. Lagom lättläst för oss som inte har engelska som första språk och fylld med humor, intellektuella människor och mord. Samt en för mig oförglömlig protagonist, Blue Van Meer. Marisha Pessl's nästa bok kommer inte förän juli 2013 och heter Night Film. Kvalitet framför kvantitet, I guess.

"Everyone is responsible for the page-turning tempo of his or her life story," Dad said, scratiching his jaw thoughtfully, arranging the limp collar of his chambray shirt. "Even if you have your magnificent reason, it could still be dull as Nebraska and that's no one's fault but your own. Well, if you feel it's miles of cornfields, find something to believe in other than yourself, preferably a cause without the stench of hypocrisy, and then charge into battle. There's a reason they still put Che Guevara on T-shirts, why people still whisper about The Nightwatchmen when there's been no evidence of their existence for twenty years."

"But most critically, sweet, never try to change the narrative structure of someone else's story, though you will certainly be tempted to, as you watch those poor souls in school, in life, heading unwittingly down dangerous tangents, fatal digressions from which they will unlikely be able to emerge. Resist the temptation. Spend your energies on your story. Reworking it. Making it better. Increasing the scale, the depth of content, the universal themes. And I don't care what those themes are--they're yours to uncover and stand behind--so long as, at the very least, there is courage. Guts. Mut, in German. Those around you can have their novellas, sweet, their short stories of cliché and coincidence, occasionally spiced up with tricks of the quirky, the achingly mundane, the grotesque. A few will even cook up Greek tragedy, those burn into misery, destined to die in misery. But you, my bride of quietness, you will craft nothing less than epic with your life. Out of all of them, your story will be the one to last."

"How do you know?" I always asked, and when I spoke it sounded tiny and uncertain, compared to Dad. "I just know," he said simply, and then closed his eyes, which indicated that he didn't want to talk anymore. The only sound in the room was the ice melting his glass.

- Special Topics in Calamity Physics (Marisha Pessl, 2006)

Charlie

Dagens låt: Lana Del Rey - Ride

I don't like cricket

Jag måste sluta klaga på att jag inte läser tillräckligt mycket litteratur. Mitt minsta problem.

Om jag skaffar en hund ska han heta Chet. Om det är en hona, Päivi.

Har jag missförstått det där med hen eller? det är väl inget begrepp för queer-personer utan ska väl användas när könet på personen är irellevant eller möjligtvis okänt, istället för vederbörande eller typ "den personen". Jag gillar vederbörande, kan vi inte återinföra det. Jag har försökt återinföra vederkvicka, det går bra (jag använder det ofta) men jag har en alldeles för liten personkrets. Semantik är roligt och intressant, men svårt att fördjupa sig i utan att drunkna i existentiell ångest.

Vad jag egentligen skulle blogga om var mina tre favoritböcker. 1. The Bell Jar, 2. Specal Topics in Calamity Physics, 3. The Secret History. Men det får bli nästa gång.

Dagens låt: Chet Baker - But Not For Me

Yesterday was my birthday

Jag såg den demokratiska konventen härom veckan. Först läste Gabby Giffords the Pledge of Allegiance och alla grät på twitter. Sen kom James Taylor och körde några låtar. Verkligheten är som ett avsnitt av The West Wing - fast bara i USA. I Sverige är verkligheten mer som ett avsnitt av Starke man.

Jag önskar att jag hade växt upp för 50 år sen, då hade min eskapism blivit litteratur och jag hade varit intellektuell. Men å andra sidan så hade jag missat James Taylors Carolina in my mind på den demokratiska konventen. Jane Austen finns ju alltid där. Idag får man helt enkelt lära sig att prioritera.

You've gone wrong in your mind tank

Vi skippar juli, och nästan hela augusti med. Jag jobbade ändå hela juli. September är bäst. Jag vill bara ha en balkong där jag kan läsa Alice Munro under en grå himmel, vinka till folk fast jag är i min egen värld. Lyssna på Peppermoon och Monika Zetterlund.

Såg Kent med mamma på Sjöhistoriska. Jag tror vi har sett Kent tillsammans 7 gånger. Jag gillade inte låtarna den här gången, med några undantag. Både mammas och min favorit Kentlåt är På Drift. I övrigt har vi helt olika favoriter.

Jag har fyllt 28 i sommar. Men jag kommer vara ung tills jag är 53.

Favoriter med Kent: Klåparen, Cowboys, På drift, M, Det kanske kommer en förändring, Romeo återvänder ensam, Passagerare, Taxmannen, Vy från ett luftslott.

Holländargatan

Runaway

Young girl ain't got no chances
No roots to keep her strong
She's shed all pretenses
That someday she'll belong
Some folks call her a runaway
A failure in the race
But she knows where her ticket takes her
She will find her place in the sun.

- Tracy Chapman, She's got her ticket

Lexington avenue

Jag vill blogga om New York.

Men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har inte de rätta orden som behövs för att berätta om mina intryck. Kanske återkommer jag till dem under hösten. Några starka minnesbilder jag har är när vi gick i den oumbärliga värmen på Columbus Avenue, utsikten på promenaden till Brooklyn Bridge och när vi tog skydd från regnet på MoMA. Jag minns också syrsorna i Peekskill, alla människor på Central Station och när Sara kom springandes utanför Michael Kors.

Jag läser gamla blogginlägg och känner att de inte är bra. Även om ingen läser dem förutom jag känns det inte rätt att publicera texter som är så himla dåliga. Jag känner inte igen mig själv, fast allt är likadant. Tiden går runt och allt har redan hänt. Men samtidigt är allt annorlunda nu, eftersom man är ny? Men det viktigaste är trots allt estitiken, det är därför jag har bloggen. Den är sjukt snygg på en rätt stor datorskärm. Estetiken är alltid viktigare än innehållet. Det ska vara stilrent. Som min mastersuppsats.

Du vänder, du ler, du andas

Vårreflektioner

Jag saknar Christopher Hitchens desperat. Tittar på alla youtube-klipp som finns... tänk att ha kunskap, det vore något. I framtiden ska jag bli bildad. Har köpt två av hans böcker.

Jag har fikat alldeles för mycket på sistonde. (alt. alldeles lagom mycket) På vallmorgsmässoafton gick mamma och jag på Vetekatten. O, så trevligt. Sen gick jag hem och köpte en tesil. Kafferep hemma. SLUTA FIKA!

Grandma's House säsong 2 är äntligen här, nog det roligaste man kan se på tv för tillfället. Jag vill vara en recluse!


Dagens låt: Rufus Wainwright - Who are you New York?

Shirley Nofriends

Varför har man alltid de värsta mardrömmarna natten mellan söndag och måndag? Är det för att hjärnan är fylld med ångest då? Jag bakade tre olika sorters supergoda macaroons till påskmiddan. De representerade fadern, sonen och den heliga anden.

Dagens låt: Lana Del Rey - This is what makes us girls

Är det för sent att dö ung?

Bloggen lever! Trots att allt annat är dött. April är en (om än vacker) månad fylld av svår separationsångest. Jag älskar påsken och dess färgskala i pastell, tulpaner och ny fin konst i hallen. Måste sommaren komma? Igår sa vintern sitt sista farväl, jag pulserade lycklig i slasket ända till centrum lyssnandes på Katie Melua och Peter LeMarc. Men hela centrum var stängt pga strömavbrott, så jag fick gå till annan affär och där hade de inget lösviktste. Tan pis!

Jag vill läsa på universitetet igen, språk och konsthistoria, gärna spanska och grekiska. Eller någon litteraturkurs. Jag är så himla lycklig över att Silent Witness säsong 15 har börjat. Jag har fått allt konstigare tv-vanor. Jag tycker att i princip det mesta är oerhört tråkigt. Försöker se the Wire, men det är helt omöjligt, jag har inget tålamod. Mad Men är tråkigt. Mad Meh. Tittar på en del brittiska panel-program som håller hög klass. Och på American Idol såklart. Det här framträdandet har jag säkert sett över 30 gånger.

Annars läser jag August Strindberg. Det är roligt för han är så hispig.

Dagens låt: The Soundtrack of Our Lives - Try Again

Life and how to live it

Dagens låt: Billy Joel - Vienna

Kom ihåg vem som har älskat dig

Som om gud läser min blogg får jag datorvirus efter mitt förra inlägg. Jag har varit utan dator i nästan två veckor.

Vi går i väntans tider, väntar på det oundvikliga. Påsken. Döden. Jag läser Didion. Jobbar, lyssnar på Eva när det är för tungt. När det inte är lika tungt lyssnar jag på Swing! i p1, Anna Järvinen och Taylor Swift. Jag längtar efter Rufus Wainwrights nya skiva.

The Artist är en mycket bra film som förtjänar alla Oscars. Tyvärr missade jag Oscarsgalan i år. Den verkade inte så bra ändå. Har inte sett många bra filmer i år. Det är tråkigt. Däremot har jag läst några bra böcker.

Dricker lösviktste med smak av kokos och mango. Tittar på 10 o'clock Live, Portlandia och Pappas pengar. Skönt med internet igen.

Jag har köpt konst på vernisage! (på mitt jobb i trollbäcken) Det gör mig oändligt glad. Det finns nästan inget som får mig på bättre humör än konst i akvarell. Möjligtvis blommiga klänningar, krämiga cappuchinos och ett nystädat hem. Jag har vårstädat.

Grip i med friskt mod!

Dagens låt: Sanna Martin - Ett troget hjärta

I dwell in possibility

I dwell in possibility -
a fairer house than prose -
more numerous of windows -
surperior - for doors

Emily D.

I love a good quitting story, it gives me hope

Jag är lycklig för att det är vinter. Jag är lycklig för att det är söndag och jag är ledig. Känner mig trött i kroppen efter att ha jobbat måndag till lördag. Dricker te med smak av Themsen. Tittar på American Idol, Hollywood week. Tänker att väntetiden till säsong 3 av Sherlock kommer att bli lång. Jag känner mig som John Watson som väntar på sin vän. Snyft! Men snart kommer A Game of Shadows ligga på min hallmatta, samt en fin klänning från Top Shop uk. Det gäller att vara fin när man väntar. Eller i alla fall klä sig fint, försöka att ha bra hållning fast man är trött. Lyssna på Lana del Ray och jazz.

Jag hinner inte göra det jag vill, läsa. Stirrar för mycket på datorskärmar, får ont i ögonen. Vill stirra på papper istället som omväxling. Ny vecka imorgon. Är inte helt vederkvickad, men lite.

Dagens låt: Birdy - Fire and rain

Slussen

Jag började det nya året med att se Eldkvars jubileumskonsert och hoppas att den sätter tonen för hela 2012, med konfettiregn. Som när jag förra året såg 24 hour panel people med David Walliams. Jag började även 2012 med att se Tour de Ski med Markus Hellner och en skrikandes JoKa. Underbart bra. It's the climb. Det blir ett bra år, jag känner på mig det. Även om jag är trött.

Dagens låt: Aimee Mann - I've had it

I hope you didn't mess up my sock index this time

Jag ska aldig mera hänga mig på vinden

Att summera ett år; vad jag minns: Norge, Amy, arabvåren.
samt: the return of the inflatable rainbow, podcasts, jobb, Goodbye Michael, Fotbolls-vm, böcker, SNL, Tony Slattery TT på twitter. Vintern och våren tillhörde Sade, Sommaren Tracy Chapman, Hösten Eva Cassidy och vintern Barbra Streisand.

Mina nyårslöften är att se på film, blogga om böcker, leva sparsamt, detoxa och uppskatta det jag har. Tacksamhet. ärlighet respekt kärlek. Kent. Välkommen in i mitt liv 2012.

PS. Varför äger jag inte alla Bodil Malmstens böcker?

Dagens låt (och årets första): Amy Winehouse - Between the cheats