Jag såg den demokratiska konventen härom veckan. Först läste Gabby Giffords the Pledge of Allegiance och alla grät på twitter. Sen kom James Taylor och körde några låtar. Verkligheten är som ett avsnitt av The West Wing - fast bara i USA. I Sverige är verkligheten mer som ett avsnitt av Starke man.
Jag önskar att jag hade växt upp för 50 år sen, då hade min eskapism blivit litteratur och jag hade varit intellektuell. Men å andra sidan så hade jag missat James Taylors Carolina in my mind på den demokratiska konventen. Jane Austen finns ju alltid där. Idag får man helt enkelt lära sig att prioritera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar